På så vis kan historien bli, inte ett alibi för bakåtsträvande och auktoritära tankemodeller och nostalgi, utan en rörelse framåt, för såväl motstånd som vila. Ett rum för eftertanke för att åter kunna drömma om en framtid som öppnar horisonten och överraskar de sinnen som bara kan föreställa sig en fortsättning på katastroferna

Vad kan ett sådant fritänkande innebära idag? För mig framstår den frihet som följer av att rätta sig efter naturen, snarare än att betvinga eller underkuva den, som en i högsta grad ekologisk tanke. Den gör motstånd mot framåtskridandets destruktiva aspekter, men också mot den förlamande invasion som ett katastroftänkande kan innebära.

Som en uttolkare av Spinoza formulerar saken: ”ju mer våra handlingar rättar sig efter naturen desto friare är vi”